ful_


BAKGRUNDSBILD
Ful order, bilaga
JOEL Works
Bilden är beskuren

NAILZ! - KARIN "KAKAN" HERMANSSON




Till Cookies nail saloon är alla välkomna över en kopp systerskap och en remake á la R’n’B både gällande naglar och state of mind.

”Vilka fina naglar, nu kan jag inte sköta disken eller tvätten på flera dagar. Det får min man göra.”

NAILZ! är en studie med utgångspunkt i kvinnoseparatistiska utrymmen, något som jag har varit intresserad av länge och aktivt också deltagit i. Jag har många gånger hört sägas att separatismen bara är ett medel i den feministiska kampen och inte ett ändamål, men det håller jag inte med om. Det får gärna vara ett medel och behöver också vara det. Men jag tror att vi som lever med förtryck på grund av den identitet eller tillhörighet vi har behöver sammanhang där vi får möjlighet att slippa förhålla oss till patriarkala, rasistiska och heteronormativa föreställningar som projiceras på oss. Med detta som utgångspunkt söker jag erfarenheter och nya upplevelser i separatistiska utrymmen och situationer, både sådana som berättats för mig av andra men också självupplevda.

I NAILZ! jämför jag den låga statusen hos det som anses vara ytliga kvinnliga intressen som exempelvis smink, göra naglarna och intresse för kläder och smycken med den låga statusen i konsthantverket, ett område som också historiskt kopplats till femininitet och därför har placerats i marginalen. R’n’B-musiken och kulturen som har liknande position använder jag som en inramning.

Till min nagelsalong på festivalen kom många människor i alla åldrar. Länge var det till och med kö och ivrig väntan på att låta detta R’n’B-mirakel täcka naglarna. I mötet berättade jag ganska direkt mitt syfte med nagelskapandet och min idé med det separatistiska rummet. Ingen ifrågasatte min ingång till projektet eller tyckte att det var konstigt och samtalen mynnade ofta ut i andra ämnen. Bland annat pratade jag med fem personer som kom från Falsterbo, en tätort utanför Malmö. Vi pratade om hur deras uppväxt såg ut. De levde i välbärgade hem där de flesta i området var födda i Sverige med vit hudfärg precis som de själva. De hade inga vänner med annan hudfärg eller som var födda i ett annat land. Inte heller umgicks de med någon från en annan samhällsklass än deras egen. En av dem trivdes och ville skaffa ett hus i Falsterbo. En annan ville flytta så fort som möjligt. Hen tyckte att det var skönt att komma till Malmö och träffa andra typer av människor än hen var vad vid. Hen ville också så gärna sitta kvar och prata med mig men bussen till Falsterbo ville inte vänta.

Konsten som ett kall är för mig en myt. Konsten är för mig snarare en ventil. Som konstnär känner jag ett behov att belysa samhällsförtryck och jag använder de verktyg jag har för att ta itu med dem. Som medicin mot förtrycket använder jag mig av systerskapet. Jag tror att styrkan i det separatistiska utrymmet som motståndskraft också finns med bakgrund av att de klassiska kvinnoseparatistiska utrymmena historiskt inte förefallit hotande för patriarkatet utan genom alla tider blivit reducerade till att vara ”kafferep” med skvaller som huvudsyssla. Men det är där de starkaste nätverken skapas, när vi samlas för att berätta om våra erfarenheter för varandra och hitta gemenskap i både förtryck, frustration och glädje. För under rougeborstens rosa puder i omklädningsrummet, eller bland lackade naglar kan nya samtalsämnen födas och tillkännagivanden släppas fram. I dessa sammanhang tror jag att vi som upplever förtryck och diskriminering kan få möjlighet att närma oss varandra och prata öppet utan att ständigt bli ifrågasatta för våra erfarenheter. Vi får äga orden och formulera vår egen verklighet. När vi slutligen äger våra egna erfarenheter, då kan vi också använda dem som vapen/verktyg mot förtryck.



NAILZ! är en del av Karin ”Kakan” Hermanssons masterarbete på Institutionen för keramik och glas på Konstfack och visas på skolans vårutställning 2012.



© 2010 Ful