ful_


BAKGRUNDSBILD
Ful order, bilaga
JOEL Works
Bilden är beskuren

KALLA MIG HEN

Samtal mellan Frida Berglund, dåvarande elev och Julia Ljungberg, lärare från Humfryskolan i Malmö som gör skoltidningen Genant, i vilken de använder sig av pronomet hen, samt Malin Holgersson, Helena Lindblom och Max Strandlund från Ful.




MALIN: Vilket pronomen vill ni att en använder om er?

FRIDA: Det kvittar. Men jag brukar kalla mig hon.

JULIA: Jag använder också hon om mig själv.

MAX: Jag vet inte riktigt… Jag har ju ett könsneutralt namn så jag tycker att en kan säga Max om mig.

HELENA: De flesta säger hon om mig, och det går alldeles utmärkt. Men jag blir lite extra glad om någon säger hen!

MALIN: Jag definierar mig som en hen och vill gärna att andra säger det om mig också. Tycker ni att det händer något med språket när ni skriver hen istället för hon och han i en text?

FRIDA: Ja, det är klart. Det känns mer personligt. Det blir inte lika ytligt och det känns som att en själv förändras när en skriver en text med hen.

MALIN: På vilket sätt blir det mer personligt?

FRIDA: En ifrågasätter sig själv mycket mer, tänker på vilka attribut vi framhäver hos personer. Och vilka handlingar. Texten behöver ju inte ändras, men en ändras själv ändå.

HELENA: På vilket sätt tycker du att du själv förändras? Kan du inte berätta mer om hur det känns för dig att använda hen?

FRIDA: Det känns som att jag gör någonting viktigt både för mig själv och också för andra som läser. Både för andra som definierar sig som hen och för personer som överhuvudtaget inte bryr sig. Det känns som att jag funderar mer över min egen könsidentitet, något som jag inte har gjort innan, och det tycker jag är viktigt.

HELENA: Julia, kan inte du berätta mer om Genant?

JULIA: På Humfryskolan arbetar vi med ett projekt som heter Genant där vi jobbar med sex och samlevnad tillsammans med Folkhälsan. Det sista året har vi gjort en tidning, och när vi skulle starta igång så hamnade vi i en diskussion i lärarrummet om hur vi skulle kunna komma förbi det heteronormativa när vi skriver om sex och samlevnad, och så hade vi läst en artikel i Sydsvenskan om en mamma som uppfostrade sitt barn könsneutralt och använde ordet hen. Det var en ganska provocerande diskussion så vi tänkte att vi testar det med eleverna också, och så skrev vi första numret av Genant med hen. Just för att väcka medvetenhet hos eleverna om vad vi lägger in i orden. Det är inte neutrala ord, hon och han.

FRIDA: I början, då vi inte var särskilt förtjusta i att skriva totalt könsneutralt, så blev det ändå att vi framhävde de könsliga attributen ännu mer. Till den grad att det nästan blev överdrivet.

HELENA: Att ni skrev med hen men sen försökte lägga till saker som skulle avslöja ett kön?

FRIDA: Ja, precis!

JULIA: Det har varit väldigt djupa tankar från elever där de undrar ”om det står ’hen är lång och sportig’ i en text då tänker jag att det är en man. Varför gör jag det? Varifrån kommer den tanken?” Så vi har haft många diskussioner med elever som verkligen har undrat var det kommer ifrån och varför de tolkar saker som de gör. Det är ett medvetande som jag tycker är fantastiskt att vi har fått fram. Sen har vi också många elever som tycker att det är provocerande att skriva hen för att... ja men lite sådär ”kan inte tjejer få vara tjejer och killar få vara killar? Varför måste vi vara likadana?” Och det har också varit en viktig diskussion, att det handlar inte så mycket om det.

MALIN: En vanlig missuppfattning som Ful möter är den att vi vill sudda ut könen, ”ni vill att alla ska vara likadana, kan inte jag bara få vara stolt över mitt kön” och så vidare. Nu har vi bestämt oss för att använda ett specifikt ord, hen, men för mig handlar det inte om ett kön utan om mångfaldigat kön – inte bara två, tre – utan att vi behöver ha massa olika kön.

HELENA: Jag tycker inte heller att det handlar om att vi vill göra alla lika, snarare tvärtom. Att använda ordet hen gör ju att människor kan få vara personer istället för kön, och vad nu folk tänker att detta kön skulle innebära. När vi började skriva med hen kändes det ovant men det gick väldigt snabbt att vänja sig och nu känner jag varje gång jag skriver hon eller han som att jag tar ett beslut om att könet på något vis är viktigt i just den meningen. Det tar emot jättemycket för mig att skriva det – jag gör det ibland av någon anledning, för att det är enklare i ett mejl till någon… men det känns verkligen som att jag poängterar en människas kön och också, i och med det, säger att det skulle innebära någonting.

MALIN: Fuls språkaktivism är ju inte bara att vi använder ett könsneutralt pronomen, vi försöker köna så lite som möjligt överhuvudtaget eftersom det är ganska sällan en verkligen behöver skriva ut kön. När en blir medveten om det blir det så extremt tydligt för en hur könat vårt språk är. För mig är det jätteviktigt att avköna språket och inte definiera så himla mycket överhuvudtaget – att skapa ett så öppet språk som möjligt.

HELENA: Och just eftersom hon och han är pronomen i tredje person tvingar de orden oss att definiera andra genom vårt tal, och andra får definiera oss. Det vore så skönt bara att slippa det!

MALIN: Det är klurigt. Jag brukar fråga personer hur de vill bli definierade, för det är också många som känner att det är viktigt att få lov att vara ett specifikt kön. För en person som har genomgått könskorrigering till exempel kan det vara väldigt viktigt att bli definierad som det kön en så länge har längtat efter att ”få lov att vara”. Då vill en kanske inte alls uttrycka sig könsneutralt. Många gillar inte heller just hen utan använder hellre den om personer.

MAX: Nu har ju hen börjat få en massa genomslag även utanför queerfeministiska sammanhang, och då märker jag ibland att folk använder det på ett sätt som är problematiskt, till exempel genom att säga hon och han om personer som de kan köna och hen om personer som de känner sig osäkra på. Då har en ju bara uppfunnit ett ord för det som en upplever som ospecifikt. Vad tänker du om det Malin?

MALIN: Jag vet att flera tycker att det är jättejobbigt och det är därför jag frågar personer hur de vill bli definierade. Flera av dem jag känner som har bytt kön vittnar om hur konstigt det blir om en skulle säga hon och han till alla andra men hen till just dem. Det funkar inte alls.

MAX: Men jag funderar på hur vi som språkaktivister ska förhålla oss till detta? Jag känner ansvar för hen och känner att jag vill kunna förhålla mig till det här på ett vettigt sätt, men vet inte alls hur. Vi har varit med och infört hen och nu har det uppstått problem och vi måste fundera på om vi vill göra något åt det. Men vi kan diskutera det någon annan gång.

HELENA: Nej, men jag tycker att vi har diskuterat det lite grann här nu. Och det är väl ett ganska bra sätt att ta ansvar, att säga att vi inte tycker att det är så hen ska användas?

MALIN: Jag möter ofta personer som tycker att vi underminerar den feministiska kampen när vi skriver hen för att då blir inte könsmaktsordningen lika tydlig. Många tycker ju att hen är en dålig idé. Är det effektivt, tror ni, att köra med en sådan här språkaktivism eller experiment om en vill kalla det det, att införa könsneutralt pronomen? Är det en bra metod?

HELENA: Jag tycker att det är en bra idé. Jag anser att det finns strukturella förtryck, men vill en synliggöra dem kan en ju skriva ”hen råkade ut för det och det, och vi menar att det är därför att hen är kvinna”. Jag tycker absolut att vi kan prata om strukturella förtryck, men för det tycker jag inte att det finns en anledning att köna vårt språk i varenda mening.

MAX: Det har ju varit ett väldigt stort motstånd och folk har blivit väldigt upprörda på Ful för att vi använder hen – både en del feminister men framförallt könsfundamentalistiska skribenter. Jag tänker att det hade varit jättetråkigt ifall vi bara hade infört ordet hen – om Svenska Akademin hade sagt ”ja, men nu kör vi på det här” och Aftonbladet bara ”jaha, shit då måste vi också göra det”. För det finns ju språk som inte har könsspecifika pronomen och de språken har ju fortfarande förtryck och förtryckande strukturer. Jag tycker att den här diskussionen är viktig politiskt för att den skapar en massa friktion. Att folk blir upprörda och provocerade och börjar diskutera saker. Men om vi faktiskt införde hen… jag vågar knappt säga det… men jag bryr mig inte på det sättet.

MALIN: Frida, vad säger du? Tycker du att hen är en bra idé?

FRIDA: Ja! Dels för personer som definierar sig utanför de två könen man och kvinna, och dels på det politiska planet.

JULIA: Jag tycker att alla metoder som väcker nya tankar, och som är provocerande, är bra metoder därför att det får oss att utvärdera de tankar vi har, fundera över varför vi tänker och tycker som vi gör. Det i sig är värdefullt. Sen är språk något föränderligt, det är ingenting som är statiskt och det är meningen att det ska förändras. Nu använder vi hen, det kanske vi inte gör om tio år – då kanske vi tänker annorlunda om språk och kön. Och så får det lov att vara. Språket ska förändras, prägla och avspegla vår värld.

HELENA: Jag vill jättegärna att vi ska prata med hen och jag tror inte att det är omöjligt att vi kommer att använda det i dagligt tal i framtiden.

JULIA: Många av våra elever skriver fortfarande hen efter det här projektet, andra gör det inte. Så varierat har det varit!



© 2010 Ful