ATT DÖDA EN VAMPYR

Som liten drömde jag som många andra gång på gång att jag var jagad och inte kunde röra mig. Någon jätte var lös i stan, allt var mörkt och mystiskt, en poliskonstapel pekade med sin batong och mina fötter var fastfrusna i marken. För några år sedan fick jag tillbaka de här hotfulla drömmarna. Då hade jag under en månads tid sett fem avsnitt om dagen av Buffy the Vampire Slayer, och något hade förändrats. Istället för att bli paralyserad av skräck började jag i drömmen göra upp en plan för att komma undan eller slå tillbaka och sprang genast till handling. Jag vaknade helt peppad på min egen kompetens. Det är så Buffy fungerar.

There’s only me. I am the law. (1)

I gamla tider, som jag föreställer mig dem, berättades historier om gudinnor och gudar, hybrider och talande djur, skogsväsen och cirkusmonster – fantastiska sagor och myter som genom amningens upprepning lade en väv för människors tankar att vila på och ta spjärn mot. Trollen hjälpte oss att tänka. I dagens skolbänkar heter det ”diskurs” och trollen har ofta människonamn. Men i gamla tider, ack dessa drömska och romantiska gamla tider, då hette de Shiva, Skogsrå och Sjofn.

Jag minns inte om det lästes sagor när jag var liten. Fanns det någon jag ville höra om och om igen tills jag kunde varje ord och rörde mina läppar i takt med förälderns läsande röst? En saga som fick krypa in mellan hjärtslagen och bära min värld? Jag minns inte. Min mytologi, min sagovärld och min moral formades långt senare. Barn av min tid som jag är fick jag den inte till livs med varken bröstmjölken eller söndagsskola, utan genom en nedladdad teveserie.

We find it, we alert the Slayer, we help her destroy it, we save Sunnydale. Then we join her gang and possibly hang out at her house. (2)

Så fort jag hade råd köpte jag faktiskt alla boxar. De sju säsongerna av Buffy the Vampire Slayer är en av de bästa investeringar jag gjort och utgör tyngdpunkten i min bokhylla. Det är sagan jag vill höra om och om igen medan jag rör mina läppar i takt med teven. Buffys värld är min mytologi, hens kamp är min dröm. Jag kanske till och med vill säga att Buffys sak är vår, men så är jag också en hopplöst insnöad nörd.

Läs hela kärleksförklaringen till Buffy i Ful 3/2008